Söderbärke

 

De milsvida skogarna häruppe var rika på pälsdjur och jakten var en viktig inkomstkälla. Man bytte pälsverk mot andra förnödenheter. Efter forntiden övergick man till jordbruk. Här runt stränderna fanns gott om lättodlad mark.

 

Under senare delen av 1300-talet sker en utveckling i järntillverkningen. Man började använda vattenkraft för att driva smältugnarnas luftbälgar. Tillverkningen förlades till bäckarnas vattenfall och detta medförde att människor flyttade med och nya bosättningar etablerades  i skogen.

 

Vik är känt sedan 1300-talet och var den största orten vid sjöarna och var Västerbergslagens folktätaste ort med hundratals innevånare. Det var ett viktigt centrum för hela regionen.

Här vid den stora båtbryggan låg Kronans järnvåg, där jakter och pråmar lossade och lastade för vidare transport.

 

Söderbärkes handel koncentrerades till vissa naturliga huvudpunkter, nämligen om sommaren till marknadsplatsen Vik samt på vintern till Söderbärke kyrka. Handeln var så omfattande i Vik och Söderbärke att man på 1600-talet allvarligt övervägde att ge Söderbärke stadsprivilegie.

 

Det är uppenbart att Kyrkudden, där kyrkan nu ligger, varit Bärkebygdens medelpunkt före kristendomens ankomst. Vid den gamla tingsplatsen uppfördes det första träkapellet och senast år 1334 var den ersatt med en stenkyrka. Innan Söderbärke fick en egen kyrkogård begravdes kristna människor i Malma.

Ute på udden fanns ännu i början av 1800-talet en urgammal domarring, som visade, att här i hednatid hållits ting. Detta fornminne är nu förstört.

 

Hyttor, hamrar och gruvor var igång endast vissa tider på året, men kommunikation och administration, samt vad som hörde till det, var beroende av arbetskraft året om. Under seglationsperioden lades järnet upp i bodar av sten för att på vinterföret forslas till städerna vid Mälaren.

 

I slutet av 1500- och början av 1600-talet inflyttar en mängd skogsfinnar och befolkar våra stora granskogar, härom finns många bevis. De svedjar och uppodlar den då värdelösa skogen, samt bygger även någon hytta. Allteftersom bergsbruket byggs ut blir skogen mera värdefull och många är de kolmilor som funnits i skogarna.

 

Folkmängden i bygden steg ständigt och det var gott om arbete i gruvor, hyttor och smedjor. Arbetet med ombyggnaden av Strömsholms Kanal krävde också många arbetstimmar.

 

När Strömsholms Kanalen var klar 1795, utvecklades en omfattande industriell verksamhet i regionen. Därmed upphörde vågstationen i Vik och hela Viks betydelse förändrades drastiskt.

 

Men med 1860-talet bryter en ny tid in. Kanalens ombyggnad var färdig. Järnhanteringen moderniserades till allt större industrienheter, stenkol kunde ersätta träkol och det krävdes inte lika stor arbetskraft. Det här medförde arbetslöshet; människor tvingades flytta och många emigrerade till Amerika.

 

 

 

Källor: Söderbärke vår hembygd, Helge S Forsell

Skogsfinnar i Smedjebackens kommun, Christina Norlander

I Bergsmästarns kretsar, Bengt Nordstedt

Söderbärke kyrka. Minneskrift med anledning av 200-årsminnet av den nya kyrkans byggnad, 1935